Infektioner
och idrott - några synpunkter på infektioner i samband med fysisk aktivitet
Doc Bo Berglund
Div för Medicin, Karolinska Sjukhuset, 171 76 Stockholm.
Kort
bakgrund
Riskerna för
skadliga effekter av fysisk aktivitet vid och i anslutning till infektioner är
dels individberoende, dels beroende på vilken infektion det rör sig om och dels
vilken fysisk aktivitet man ägnar sig åt. Resultat från vissa studier men även
viss praktisk erfarenhet talar för att hård fysisk aktivitet kan försämra
infektionsförsvaret och öka risken att drabbas av en infektion. När infektionen
väl brutit ut är muskulaturens och hjärtats kapacitet nedsatta speciellt om
feber förekommer. Till detta kommer en försämrad koordinationsförmåga
som kan påverka prestationen i precisionsmoment i exvis
fotboll. Träning, i form av hård fysisk aktivitet, under pågående infektion kan
leda till ytterliggare försämring av infektionen och öka risken för
komplikationer och följdsjukdomar. Till följdsjukdomarna, som påverkar
idrottandet hör hjärtmuskelinflammation (som kan orsakas av många virus och
bakterier), risken för mjältruptur efter körtelfeber (mononukleos),
och ledbesvär som del i en infektion (ex gonorré) eller som följdsjukdom efter
en infektion (ex vissa maginfektioner).
Praktiska
råd
Hur undvika
infektioner ?
Genom att
undvika överträning, tomma kolhydrat förråd i kroppen eller för snabba ökningar
av den totala träningsbelastning (helst ej större
ökning än 10% per vecka) kan man öka motståndskraften mot speciellt övre-luftvägsinfektioner (ÖLI).
Undvik att bli smittad. ÖLI kan spridas med hosta,
nysningar och genom direkt kontakt (ex handskakningar), eller indirekt kontakt
(ex handtag). En inte ovanlig smittoväg är
utnyttjandet av samma materiel - t.ex. vattenflaskor, handdukar mm. För att
klara sig från att bli smittad bör man undvika sjuka barn, sjuka lagkamrater
(se till att det finns tillgång till isoleringsrum vid turneringar och
träningsläger!) och sjuka journalister och i allmänhet
iakttaga stor försiktighet och god handhygien. Profylaktisk behandling: Förutom
sedvanliga vaccinationer rekommenderas elitidrottare årlig
influensavaccinering. Dessutom bör vid träning/tävling
i vissa ”exotiska länder” profylaktiskantibiotikabehandling övervägas.
Feber och/eller symtom - när vila?
Vid följande
tillstånd bör man avstå från fysisk aktivitet och ta det lugnt.
1. Vid morgonfeber + 38 ο
C eller mer. Kom ihåg att kroppstemperaturen kan vara förhöjd under
ganska lång tid efter ett träningspass eller match.
2. Vid tempstegring 0,5-
3. Vid plötsligt påkommen allmänna
sjukdomskänsla med symtom enligt ovan, även om
kroppstemperaturen är normal.
Hur bete
sig när man ligger sjuk
Cirkulationens
återanpassningen efter infektionssjukdom underlättas
av om man försöker stå/sitta minst 5 min varje 30 min vaken tid under
feberperioden
Övre-luftvägsinfektioner och fysisk aktivitet
1. Snuva utan halsont, hosta eller allmänna
symtom. Viss försiktighet med fysisk träning under 1-3 dygn.
Gradvis ökning av träning om ytterliggare symtom ej
tillstöter
2. Om snuvan är kombinerad med andra symtom som
halsont, heshet eller hosta bör ytterliggare försiktighet tillämpas.
3. Vid halsont som enda symtom bör försiktighet iakttagas tills förbättringen sker. Om odling på prov tagna
från näsan eller slemhinnorna i halsen visar på visar betahemolyserande
streptococker bör spelaren behandlas med penicillin
samt vila tills symtom försvinner. Lätt fysisk träning - t.ex. teknikträning -
kan dock vanligen påbörjas under pågående antibiotikabehandling efter det att
feber och sjukdomskänsla har försvunnit. Om spelaren har haft körtelfeber,
vilket inte är ovanligt hos unga personer, rekommenderas vila tills symtom
försvunnit helt. Speciellt i en kontaktsport som fotboll bör man vänta
ytterligare 4 veckor med matchliknande träning eller spela matcher på grund av
den ökade risken för mjältruptur. Teknikträning och liknande kan dock utföras
under denna tid.
Råd om
övriga infektioner och fysisk aktivitet
Vid hudinfektioner är det svårt att ge generella råd
beträffande träning och deltagande i matcher. Föreligger
allmänna infektionssymtom, följ råd ovan. Föreligger
risk för smittspridning till andra idrottare bör man avstå från att träna och
spela tills infektionen ej smittar längre. Vid övriga infektioner som
urinvägsinfektioner, gastrointestinala infektioner
och könssjukdomar bör man avstå från hård fysisk aktivitet tills symtomen
försvunnit. Lätt fysisk träning - t.ex. teknikträning - kan dock vanligen
påbörjas under pågående antibiotikabehandling.
Återgång
till fysisk aktivitet
Vid alla
infektioner är det en god regel att iakttaga försiktighet
de första 1-3 dagarna med symtom även om feber ej tillstöter. Allvarliga
infektioner har ofta tidiga symtom och det kan dröja några dagar innan
infektionen bryter ut med full kraft och febern kommer. Vanligen kan träning
och matchspel återupptas då febern försvunnit. Rekommendationen är att vila
minst en feberfri/symtomfri dag och därefter
återuppta träningen gradvis under det att ”man lyssnar på kroppen”. Räkna med
att det i vid en komplikationsfri infektion behövs c:a
3ggr febertiden innan man är uppe i samma
"form" som före infektionen. Ökas den fysiska träningen för snabbt
finns risk för ökad infektionsmottaglighet och nya infektioner. Komplettera
därför den fysiska träningen med annan träning - ex teknik, stretching, mental
träning - under den tid man tar det lite lugnare med den fysiska träningen.
För dig som
vill veta lite mer.
Infektioner
bland idrottare
Det stora
dominerande infektionsproblemet i Sverige är övre-luftvägsinfektioner
(ÖLI). Dessa har lätt att spridas i fotboll på ex träningsläger.
Vissa infektioner förekommer oftare i speciella idrotter - ex blodöverförd
gulsot, herpes och andra hudinfektioner i
kontaktsportare som brottning och boxning (men i viss mån även i fotboll) och
infektioner till följd av förorenat vatten bland simmare och andra
vattensportare. Vid stora tävlingar med många deltagare som lever relativt tätt
underlättas spridning av infektioner som influensa, risken för sexuellt
överförda sjukdomar ökar och dessutom kan brister i mathantering
och hygieniska faciliteter vara smittokällor speciellt i ”exotiska länder”.
Vad är det
för samband mellan fysisk aktivitet och infektioner
Fysisk
aktivitet och träning, jämfört med en stillasittande, leder till många positiva
effekter, risken för hjärt-kärlsjukdomar minskar liksom risken för ex vis
diabetes mellitus. Mindre bekant är att det också
leder till en minskad risk att drabbas av infektioner som övre
luftvägsinfektioner (ÖLI).
Tvärt emot
detta har dock forskning visat att man efter hårda krävande episoder (relativt individens
normala aktivitet) av fysisk aktivitet (träning eller tävling) får en kortare
period (vanligen < 1 dygn) med ökad mottaglighet för infektioner. Enkelt
uttryckt - ju hårdare och mer krävande fysisk aktivitet, desto längre tid är
man mottaglig och desto mer ökar mottagligheten.
Vad är det
som händer i kroppen vid en infektion och hur påverkas idrottandet.
En infektion
ger upphov till allmänna reaktioner i kroppen och drabbar också olika organ
beroende vilken typ av infektion det rör sig om. En allmän reaktion (oberoende
av vilken typ av infektion det rör sig om) som påverkar idrottsprestationer, är
bla en muskelnedbrytning som
är kopplad till febertemperaturen och hur lång tid man har feber (ju högre
feber och längre feberperiod desto mer muskelnedbrytning). Dessutom kan även koordinationen påverkas vid infektion. Till de allmänna
reaktionerna på infektionen kommer sedan de som är relaterade till det angripna
organet - luftvägarna vid ÖLI och lunginflammation,
hjärtat vid hjärtmuskelinflammation, urinvägarna vid en urinvägsinfektion osv.
Idrottslig prestation under och efter infektion.
Vad gäller uthålligheten så är hjärtfrekvensen på en given fysisk
belastning högre vid infektion men det finns inga säkra data på hur maximala
syreupptaget påverkas. Muskelstyrkan sänks något men avgörande för
nedsättningen av prestationsförmågan vid infektion är de subjektiva besvären -
ju mer besvärande symtom av infektionen desto större sänkning av
prestationsförmågan. Djurstudier har visat att hård fysisk aktivitet under
feberfasen ökar infektionens svårighetsgrad och risken för komplikationer.
Detta tycks gälla de flesta bakterier och virus. Vid virushepatit (ex vis
hepatit B) har dock kontrollerade studier hos människa dock visat att måttlig
fysisk aktivitet ej påverkar sjukdomens förlopp.
Återanpassningen efter infektionssjukdom underlättas av om man försöker
begränsa de negativa effekter som orsakas av ev
sängläge genom att försöka stå/sitta 5 min varje 30 min vaken
tid under feberperioden. När infektion gått tillbaka och feber och symtom
försvunnit är den kvarstående prestationsnedsättningen huvudsakligen relaterad
till muskelsönderfallet. Tiden för återhämtning (=tid till samma
prestationsförmåga som före infektionen) är i praktiken ca 3 gånger så lång som
feberperioden men sannolikt kan den förkortas något med en anpassad
träningsbelastning.
Hjärtmuskelinfektion
Den vanligaste
orsaken till hjärtmuskelinflammation är ett virus (coxsackie-virus),
som är vanligt förekommande och i den stora majoriteten av fall endast ger
symtom i form av halsont och mag-tarmbesvär. Flera andra virus och bakterier
kan också ge upphov till hjärtmuskelinflammation. Våra vanliga ”snuv” virus är en mycket ovanlig orsak till
hjärtmuskelinflammation. De flesta hjärtmuskelinflammation ger inte upphov till
några symtom alls. Om symtom förekommer är dessa ofta lite ospecifika.
Det kan vara allt från lite tryckkänsla i bröstet till en skarp bröstsmärta,
som ibland kan variera med andningen . Nytillkomna
extraslag - "hjärtat slår volter i bröstet" - är också ett vanligt,
om än ospecifikt, symtom. I de allra flesta fall är
hjärtmuskelinflammation en godartad åkomma som går tillbaka utan kvarstående
symtom. Tyvärr finns inga enkla tester, undersökningar eller blodprover som
direkt kan ge svar på frågan om en spelare fått hjärtmuskelinflammation. Det är
därför mycket viktigt att alla spelare "lyssnar på kroppens signaler"
och hellre avstår från träning och matcher om man har haft en infektion och
därefter fått sjukdomskänsla, ont i bröstet, ojämn hjärtrytm, och försämrad
kondition.